Guds Ord gav Stefan trygghet och upprättelse

Stefan Ankarbranth :

Guds Ord gav Stefan trygghet och upprättelse

I en tid av oro blev Nya testamentet tryggheten

Stefan Ankarbranth ryckte in i lumpen 1981. Nervös och orolig för hur hårda befälen skulle vara, la han ner Nya testamentet i packningen. Det blev hans trygghet och vägen till tron på Jesus.

Stefan är uppväxt i Gislaved. Redan som liten var han väldigt intresserad av musik och började spela i musikskolan, först fiol och sedan altfiol. 

 -    Musikskolan blev som ett andra hem och jag hade många kompisar där, säger Stefan.

Med tiden började han spela bas i ett rockband och hängde mycket med det gänget. Det blev mycket festande och ibland träffade de på andra gäng som gillade att slåss. Det var ganska stökigt och Stefan tyckte att det blev jobbigt. 
En kväll när de var ute, träffade de på ett gäng ungdomar från Missionskyrkan och han minns fortfarande att han förundrades över att de verkade ha så kul, utan sprit, och en längtan föddes i hans hjärta. De bjöd med honom till en ungdomskväll som han följde med på.

-    Till en början kändes det bra, men när vi skulle be så blev det jättejobbigt, ett riktigt motstånd. Jag fick ångest och la ner alltihop. 

Hemma läste han i Nya testamentet han fått av Gideoniterna, när de besökte skolan i högstadiet. Mannen hade sagt att de inte skulle slänga testamentet utan skriva i namnet och spara det. Nu var han glad att det stod där i bokhyllan och även fast han inte förstod så mycket blev det en trygghet. Längtan fanns där och i gymnasiet praoade han t.o.m. hos en präst i Svenska kyrkan.

Lumpen

1981 ryckte Stefan in i lumpen, på S2 i Karlsborg. Han var riktigt nervös och tyckte det kändes otäckt med auktoritära befäl. Han tog med sitt ficktestamente och läste varje kväll. En dag när han stod och putsade kängorna kom en kille och frågade om han var kristen. Han sa att han inte var det men att han hade gått i kyrkan vid jul och påsk med föräldrarna. Killen frågade om han ville följa med till andaktsrummet och be. Den frågan hade Stefan fått en gång i gymnasiet också.

-    Då sa jag nej, för jag visste om jag sa ja skulle det vara slut med ”vin, kvinnor och sång”, slut på allt festande.

Den här gången var han redo. De gick till andaktsrummet varje kväll och första gången var det bara kompisen som bad, men efter några dagar så talade Stefan ut med sin mun:

-    Jesus du är vägen, sanningen och livet.

Något nytt öppnade upp sig i hans hjärta och han började se saker och ting på ett nytt sätt.

-    Jag började till och med tycka om befälen som jag tyckt varit så jobbiga innan.

Det blev också en moralisk upprättelse. 

-    Killarna på luckan hängde gärna upp nakna brudar på väggen. Ingemar, min kompis, tog ner dem och hängde upp en bild på kungen istället och den fick hänga kvar.

När Stefan muckade och kom hem berättade han för sin flickvän att han blivit frälst. Hennes farfar hade varit predikant i EFS och hon hade gått i söndagsskolan, så den kristna tron var inte främmande för henne. De bad tillsammans och hon tog också emot Jesus och blev frälst. De gifte sig, fick fyra barn och levde tillsammans i 20 år. 

En tid av förvirring

2002 separerade Stefan och hans fru och en period av förvirring följde. Han blev sjuk och tablettberoende. Han höll fast vid tron, men hade ett ben i kyrkan och ett ben i världen. Under den perioden deltog han i ett tolvstegsprogram för inre helande (CR – celebrate recovery). Det hjälpte honom förstå sin situation, men det fanns ingen ordning i hans tillvaro.

Ett Guds under

2005 träffade han en ny kvinna och gifte sig 2009. Äktenskapet höll i fem år. Sjukdomen och annan problematik slet sönder äktenskapet, men genom ett Guds under hittade de tillbaka till varandra igen förr året. 

-    Det var inte planerat. Gud föste ihop oss, säger Stefan.

Stefan ville inte att det skulle bli som förut om de skulle vara tillsammans igen och bestämde sig för att ta tag i sina problem. Han åkte till Josua Rehab. Där blev han av med både sitt inre själsliga problem och beroendet av antidepressiv medicin. Hans tillfrisknande har blivit till ett starkt vittnesbörd för psykiatrin.

Idag ser Stefan positivt på framtiden. Han har ett helt nytt utgångsläge efter rehab och är omgift med sin fru. Han säger:

-    Det är väldigt viktig att vara ärlig. Var ärlig med allt. Med den man älskar. Det ska vara äkta kärlek. Det går inte att leva på en lögn. Det går inte att gömma hemligheter. Det måste vara genomärligt. 

Bibelläsningen har blivit viktig och Stefan ber varje dag. 

-    Under tiden på Josua Rehab fick jag höra många under från missbrukare. Det var en riktig ”boost” för tron.

Stefan slutar intervjun med att hälsa till läsarna:

-    För Gud är ingenting omöjligt. Sök Gud, Det lönar sig alltid. Han är trofast och förmår allt. I de mörkaste mörker så finns han. Under de här åren har jag åkt in och ut på akutpsykiatrin, men han har funnits där. 

Christina Johansson

Kort om Stafan Ankarbranth, 60 år, Växjö:

Bakgrund: Stefan har under sin uppväxt varit en sökare och hittade under sin militärtjänstgöring vägen fram till tron. Ett Nya testamente var hans trygghet under ungdomstiden. Efter en separation, en tid av förvirring och sjukdom hamnade han i tablettmissbruk. Idag är han fri från tablettmissbruket, har fått ett inre helande och är återförenad med sin fru.
Favoritbibelord: "Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka. Hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen". Ef 3:20-21.