Bibelläsandet är livsavgörande för mig

Jonas Ahlsson :

Bibelläsandet är livsavgörande för mig

Skoltestamentet blev dörren till heltidsstudier av Bibeln


Bibelläsandet gav Jonas Ahlsson en livsavgörande ny riktning i livet. Genom en nyfikenhet på livet och händelser i hans  egen familj, levde Jonas med frågan om livets djupare mening. Det var i den situationen som han i högstadiet erbjöds ett Nya testamente. Bibelläsandet blev då en dörr till ett livsavgörande beslut. Den 25 november 1986 skrev han sitt namn i det lilla skoltestamentet som bekräftelse på sin nyvunna personliga relation med Gud.



Idag, nästan på dagen 32 år efter Jonas skrev sitt namn i sitt Nya testamente, möter jag honom på Svenska kyrkans församlingsexpedition i Hallsberg. Jonas Ahlsson är kyrkoherde i församlingen sedan 2016. Han är 48 år och har hunnit vara präst i 21 år sedan han prästvigdes. Bibeln har varit ett viktigt fokus för honom i arbetet som präst. Intresset att studera Bibeln växte allteftersom i sena tonåren för Jonas, och började då han fick det lilla Nya testamentet i sin hand på Adolfsbergsskolan i Örebro. 

Viktiga minnen

I samtalet försöker Jonas titta tillbaka på de händelser och situationer som inneburit viktiga vägval för honom. Från hans fönster på församlingsexpeditionen kan vi se ut över arbetet på Hallsbergs stora rangerbangård. Det är lätt att associera arbetet med att växla tågen in på rätt spår, med de vägval Jonas tidigare gjort i sitt liv. 

Nu i efterhand konstaterar han att, trots att han var en sökande och känslig själ, så var det egentligen Gud som fann honom. Inte tvärtom.

– Jag kan i efterhand se att det finns vissa nedslag i min historia som blivit avgörande för mig och som jag idag ser som viktiga för både min livsinriktning och andliga väg. 

– En första sådan händelse var att min mamma, som i och för sig bad aftonbön om kvällarna i enskildhet, men aldrig torgförde sin tro, varken offentligt eller i hemmet,  bar fram mig tre månader gammal för att bli döpt och välsignad i Svenska kyrkan i församlingen i Sigtuna.

– En andra sådan händelse var ett tydligt minne från min uppväxt när jag var sex år. Det var dock inte en positiv upplevelse. Det är snarare ett minne av kaos med glassplitter, blod och våld när min styvfar knuffade in min mor i en glasdörr om natten. Styvfadern var en schysst person, men ett missbruk tyngde honom och till slut orkade han inte leva längre.


– Märkligt nog blev mitt starka och påtagliga minne från detta, den yttre frid som Gud manifesterade genom ljussken, som omgav rummet och den lille pojken. Jag upplevde ett växande inre lugn som lämnade ett outplånligt intryck hos mig trots smärtan och såren, som mamma, min bror och jag drabbades av i själen.

”Något som drog mig”

Bland annat dessa två minnesbilder har på senare år resulterat i att Jonas idag kan konstatera att det snarare var Gud som sökte honom, än att det var Jonas själv som hittade Gud.   

Det som blev livsavgörande för Jonas inleddes med att han erbjöds ett Nya testamente av Gideoniterna när han gick på högstadiet. Den gåvan gav honom möjlighet att läsa Bibeln på egen hand i ensamhet.

Det blev mycket läsande. Det var något som drog och berörde honom i det han läste. Han minns att den bibelvers som finns på olika språk i skoltestamentet, Johannes evangelium 3:16, påverkade honom speciellt.

– Själva beslutet, att vid sängkanten lämna sitt liv till Jesus och ta emot honom i mitt hjärta, föregicks av flera möten med andra levande kristna, både lekmän och pastorer. Bland annat spelade en ekumenisk gatuevangelisationssatsning i Örebro roll. Att bli sedd av andra kristna och sedan gå hem och läsa sin bibel. Intresset för andra språk gjorde också att jag läste både på svenska och engelska. Jehovas vittnen kom flera gånger med sin bibel och deras böcker och det väckte intresse även om det aldrig ledde mig till besök i Rikets sal. 

– Istället tilltalades jag av Ordspråksbokens vishet, som jag tyckte innehöll så mycket gudomlig vägledning. Till en början smygläste jag under täcket och jag skämdes lite för att läste just bibeln. Jag gömde den när någon annan i familjen kom in i mitt rum. Men allteftersom blev frimodigheten större och jag skämdes inte längre för evangeliet. Under konfirmationslägret på Solliden, Örebro, ringde jag hem till min mamma och berättade att jag inte kunde konfirmeras eftersom jag inte förmådde att tro på Jesu död och uppståndelse, men vid 16 års ålder hade beslutet att följa Jesus mognat fram, berättar Jonas.

En vändpunkt

Den 25 november 1986 fattade han sitt beslut att överlåta sitt liv till Herren. 

– Jag böjde mina knän vid sängen på mitt sovrum, knäppte mina händer och bad. Jag bad den bönen som fanns i slutet av det lilla Nya testamentet. Det var ett beslut att vilja bli en kristen och det bekände jag inför mig själv och Gud genom att skriva mitt namn under den skrivna bönen. 

– Det blev ett livsavgörande och livspåverkande beslut för mig. Jag är tacksam för den chans jag fick genom detta lilla Nya testamente. Bibelläsandet innebar en vändpunkt i mitt liv och skoltestamentet blev ett redskap för livet.

– Jag var nyfiken av mig. Att jag sökte svar i Bibeln berodde inte på min hemmiljö. Hemmet var bitvis en otrygg miljö, vilket resulterade i att jag sökte svaren på livets frågor utanför hemmet. Jag letade mig bland annat till olika lagidrotter och gemenskap på fritidsgårdar.

Bibelläsandet, och därefter beslutet att söka Gud, blev starten för att mätta hans nyfikenhet. Jonas var frimodig. Det ledde bland annat till att han en dag i 16-årsåldern ringde på hos Gideoniternas kansli i Adolfsberg, Örebro, där han bodde, och frågade om han kunde få ett Nya testamente på svensk/engelska inklusive Ordspråksboken och Psaltaren.

Jonas sökte sig till några församlingar där han träffade personer som fick betydelse för honom. De gav honom  viktig andlig vägledning. Det ledde vidare till att han vid 20 års ålder hamnade på en själavårdskurs som kom att göra avtryck hos honom. Under den tiden växte också hans kallelse att bli präst fram.

Forskade i Bibeln

När Jonas ser tillbaka på den perioden i sitt liv konstaterar han, att studerandet av och intresset för Bibeln ledde honom raskt vidare. I 20-årsåldern höll han bibelstudier för ungdomar i samband  med lägerresor.

När han var 21 år sökte han och kom in på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala. Han ville utbilda sig till präst.

– Bibelns inneboende missionskallelse, som den uttrycks i Matteus 9:38, om den stora skörden men de få arbetarna, blev också en viktig händelse för mig. Agne Nordlanders inledande ord under intagningsproceduren påverkade mig som 21-åring.

Studierna kom att bli viktiga för Jonas Ahlsson. Även efter att han prästvigdes den 8 juni 1997, fortsatte han aktivt studera Bibeln. Studiet av Gamla testamentet ledde vidare till forskning som kom att pågå under en tioårsperiod.

2005 presenterade han sin avhandling som ledde fram till en licentiat examen i Gamla testamentets exegetik, (uttolkning). Ämnet var djurfreden och Messiastolkningar i profeten Jesaja kapitel 9 och 11. Forskningen började med ett stipendium för Svenska kyrkans mission och bestod av en termins studier vid Svenska Teologiska Institutet, STI i Jerusalem.

Bibeln vägleder

Hans studier var inriktade på att använda Bibeln som en förståelsehorisont för en del av de livshändelser han som andlig vägledare ville hjälpa människor att hantera och förstå.  Det handlade bland annat om att försöka förstå vägledningen i Bibeln när det gäller kvinnovåld och självmord. Dessa studier har också varit viktiga för Jonas förståelse för sådana situationer han mött själv under sin uppväxt.  

– När jag ser tillbaka kan jag se att livet och uppenbarelsen av Guds plan ”kommer i portioner”, som Predikaren undervisar. Jag kan tacksamt konstatera att Guds ord är levande och verksamt. Vi får successivt göra nya lärdomar. 

– Just nu är jag inne i en period då jag ser mer av hur bön är en påtaglig del av livet och ett värdefullt förhållningssätt.  Jag lever i en situation då jag får tillfälle att dela med mig av mina personliga erfarenheter av Gud. 

– Jag är mycket tacksam för att jag får vara med och försöka ge tillbaka av vad jag själv har fått av Herren.  Det bibelord som är ett favoritord nu, speglar den glädje som är en grundton i tillvaron även i de motgångar som vi möter, säger Jonas Ahlsson.

Olle Nordahl


FAKTA
Jonas Ahlsson,  48,  Hallsberg:

Bakgrund: 
Jonas växte upp med en nyfikenhet som gjorde honom öppen inför att läsa det Nya testamente han fick på högstadiet, Adolfsbergsskolan, Örebro. I efterhand konstaterar Jonas att det egentligen inte var han själv som hittade Gud – Det var Herren som sökte honom. Läsningen av det lilla Nya testamentet blev den avgörande vändpunkten i livet för Jonas, den 25 november 1986. 

Nu: 
Är kyrkoherde i Hallsbergs församling sedan 2016.

Favoritbibelord: 
”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er."  Fil 4:4