Min resa från hat till kärlek började med en bibelvers

Theodore Bobbert växte upp i apartheids skugga, fylld av ilska över orättvisorna som omgav honom. Men bakom murarna i ett sydafrikanskt fängelse mötte han något som hatet aldrig kunde besegra – Guds gränslösa kärlek. Det blev början på en resa från förtryck till frihet, från hat till hopp, och från mörker till ljus.

Theodore växte upp i Cape Flats utanför Kapstaden i Sydafrika. Cape Flats var ett område med stora sociala problem och fattigdom och familjen som bestod av mamma, pappa och åtta barn bodde i ett rum och kök. 

Under den här tiden präglades landet av apartheid-lagar där svarta och vita var separerade. Svarta och vita fick inte åka på samma bussar, bada på samma badstränder, äta på samma restauranger o s v. Allt detta var Theodore till en början helt omedveten om. Han visste inte om någon annan livsstil. 

Alla var fattiga i deras grannskap, alla var svarta. Det var inget konstigt med det. Föräldrarna kom från en bakgrund som slavar och ville inte prata mycket om sitt liv. De hade en tro på Jesus som styrkte dem och när det var svårigheter sa de alltid:

-     Gud är trofast. Nu ska vi be så kommer allt bli bra. 

Den tryggheten fanns i hemmet, men Theodore var liten och hade inte själv förstått den kristna tron. 

Innebörden av apartheid

När Theodore var 13 år och började högstadiet mötte han elever som talade om orättvisorna med segregationen. Varje dag diskuterades det hur de vita förtryckte och tog alla rikedomar medan de svarta fick lida. Det fanns en kollektiv ilska bland ungdomarna som ledde till protester och demonstrationer. 

-    Jag började vakna upp. Såg allt med andra ögon. När jag gick på gatorna i Kapstaden och såg bussar med texten ”Whites only” förstod jag att allt inte stod rätt till. Så fort jag tänkte på vita blev jag jättearg och jag trodde på mina vänner när de sa att de vita kom från helvetet. 

Ett starkt hat växte och när Theodores mamma och pappa försökte prata med honom om Jesus så kunde han inte ta in det. Jesus var för honom en vit man som förtyckte och var rasist. Bibeln var en bok som de vita hade haft med sig från Europa och han hade ingen kunskap om vad det var för bok. Familjen hade aldrig ägt en bibel.

Theodore blev med tiden väldigt engagerad i ANC, African National Congress, och kämpade för frihet och en framtid. När han var 17 år var han delaktig i ett upplopp i området Athlone i Kapstaden. Det brändes däck och kastades sten och han drogs med i mängden. 

Plötsligt slog polisen till och han blev häktad tillsammans med andra i gruppen. Det visade sig att en vit man blivit skjuten och de sa att de hade bildbevis på att han var en del av attentatet. Theodore fördes till Pollsmoor Maximum Prison, samma fängelse som Nelson Mandela suttit i.

Det var fruktansvärt. Cellerna var överfulla. Vi var 46 personer i en cell som egentligen var byggd för 20. Jag var livrädd, men samtidigt förstod jag inte riktigt allvaret. I början trodde jag att jag snart skulle få komma hem, men så blev det inte.

Tiden gick och Theodore väntade på rättegång. De hade hotat att hänga alla som varit inblandade i upploppet.

Bibelblad som cigarettpapper

En gång i månaden kom en grupp kristna till fängelset. Medfångarna gick dit mest för att få lite fika och variation i den hårda vardagen. De berättade för Theodore att man också kunde få små biblar i fickformat som var bra att användas till cigarettpapper.  

-   Det var små Nya testamenten från Gideoniterna. Jag läste dem aldrig utan tog sidorna och rullade cigaretter med dem. Dom hade ingen annan betydelse för mig.  Det är ett antal biblar jag rökt upp.  

När Theodore suttit två år i fängelset arbetade han natt i köket och var därför tilldelad en egen liten cell. Han satt ensam i cellen och tänkte rulla en cigarett som vanligt. När han öppnade Nya testamentet föll blicken på en vers:

”Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.” 1 Petrus 5:7  

Han läste orden om och om igen och först blev han arg. Han började tala högt till Gud och svor åt honom och frågade honom var han hade varit när föräldrarna led, när de varit fattiga. Theodore utmanade Gud att visa sig om han verkligen fanns. Helt plötsligt hände någonting oförklarligt.

-    Det var som om hela rummet fylldes av ett ljus och en närvaro. Jag blev inte rädd, utan kände en frid jag aldrig känt tidigare. 

Jag hörde inga röster, men jag visste inombords: Jag är värdefull. Det finns en mening. 
Det var som om han sa: ”Du är min skapelse. Jag har skapat dig, och jag älskar dig.” 

Det var första gången i mitt liv jag förstod vem jag var, att jag hade ett värde. Jag började gråta. Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att Guds kärlek är gränslös och han mötte mig just där. 

Theodore fick en ny syn på sin tillvaro. Han tog helt plötsligt in vidden av att vara fängslad. Han grät, samtidigt som han upplevde att han var värdefull för första gången i sitt liv. Förändringen var påtaglig och en kristen medfånge märkte redan samma morgon att han mött Jesus. Det fanns en brinnande längtan att lära känna Jesus och för första gången i livet kände han hopp för framtiden. 

Tre år senare hölls rättegången och det fanns inte tillräckliga bevis för att fälla honom. Han blev frisläppt. 

Livet efter frigivningen

Apartheid pågick fortfarande och livet var inte enkelt efter frigivningen. Han visste att hat inte var den rätta vägen, men det tog tid för honom att börja tala om sin tro på Jesus. Theodore gick med i en grupp som hette Hope Prison Ministries. De arbetade med rehabilitering av fångar. Där fick han stöd, undervisning och gemenskap. Han läste sitt lilla testamente i fick-format om och om igen och blev starkare i tron. När apartheid föll 1994 började Theodore öppet tala om försoning.

-    Mina vänner sa, det har hänt någonting med dig, något stämmer inte. Men för mig var allt Jesus. Jag var helt radikal.

En dag kom hans mamma hem från kyrkan och sa att hon hade ett budskap från Herren till honom. Hon sa: ”En dag kommer dina största fiender att bli dem du älskar mest.”

-    Jag förstod det inte då, men senare insåg jag att hon profeterade om min framtid. Hon menade att jag en dag skulle älska de vita människor jag en gång hade hatat.

Theodore bad mycket om Guds ledning och en väg öppnades för studier i London. Han flyttade dit och genom gemensamma vänner mötte han efter en tid Marie från Sverige. Deras vänskap fördjupades och de gifte sig 1996.  

Marie och Theodore flyttade efter hans svärmors död 1997 till Sverige. Det var en stor omställning, men han började lära sig svenska och Sverige blev deras hem. Han arbetade med missionsbåten Elida, kristen närradio och ungdomsarbete. 

2000 - 2015 bodde familjen i Sydafrika och Theodore arbetade som missionär genom organisationen FEMA International. 

-    Vi fick till och med återvända till det fängelse där jag en gång suttit. Där fick vi berätta om Jesus för fångarna, sjunga och spela och dela ut biblar. Det var en otrolig upplevelse att få komma tillbaka, inte som fånge, utan som fri man med ett hoppets budskap.

Idag bor familjen i Sverige igen. Theodore arbetar som församlingspedagog i Svenska kyrkan i Habo, har hand om en grupp internationella studenter på universitetet i Jönköping, reser runt som predikant och gör missionsresor.

Theodore har vigt sitt liv till att förmedla Guds kärlek till människor och betonar att den är gränslös. Det spelar ingen roll var du befinner dig eller vilken bakgrund du har, den når dig ändå, för det finns inget som kan skilja oss från Guds kärlek. 

Tacksam

Theodore slutar med att berätta hur tacksam han är till de Gideoniter som troget besökte fängelset i Kapstaden. 

-    De var vanliga människor som älskade Jesus och var trofasta i sin kallelse. Allt de förmedlade var kärlek, utan att veta någonting om vad som hände med mig. De visste att Bibeln var det enda du behöver för att få en relation med Jesus och det är sant för mig idag. Det är nog med Bibeln.

Kort om Theodore Bobbert 57 år, Brandstorp:

Bakgrund: Theodore är uppvuxen under apartheid i Kapstaden, Sydafrika. Som 17 åring hamnade han i fängelse anklagad för inblandning i en vit mans död under ett upplopp. I fängelset kom kristna grupper regelbundet på besök och hade Nya testamenten i fickformat med sig. Dessa använde han för att rulla cigaretter, tills en dag då bibelordet drabbade honom och Gud mötte honom med sin gränslösa kärlek. Hans liv blev helt förvandlat och för första gången kände han att det fanns en framtid och ett hopp. Att han var värdefull och älskad.

Nu: Är gift och har tre barn. Arbetar som församlingspedagog i Svenska Kyrkan i Habo. Jobbar på universitetet i Jönköping bland internationella studenter och reser runt och predikar och brinner för att sprida Guds kärlek till andra.  

Favoritbibelord:  ”Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.” 1 Petrus 5:7